Transfer - om lärande för framtiden

Det har i generationer pratats om vad lärande är och hur vi ska förstå lärandets komplexitet. Däremot har många, även professorer som forskat inom området i decennier, missat att ställa frågan hur vi tar vara på det vi har lärt oss. Den frågan vill jag ta upp i detta inlägg.

Även om det inte alltid sägs måste det stå helt klart för var och en att lärande är för framtiden. Framtiden handlar om allt som kommer efter nuet. Det kan röra sig om en framtid några sekunder bort eller om en framtid några år bort. Om vi lär för framtiden måste man ställa sig två frågor:

1. När blir det man har lärt sig aktuellt att plocka fram?

2. Hur kan man veta att det man har lärt sig i en situation är relevant och användbart i en annan situation?

Även om frågorna är snarlika, vid närmare eftertanke, är nyansskillnaderna avgörande. Att lära för framtiden betyder inte att man i lärande stund vet exakt när man har användning för det man har lärt sig nästa gång. Det kan som sagt vara ganska kort efter att man har lärt sig men det kan också ske långt senare vilket gör det svårare att veta att det man en gång lärde sig faktiskt finns lagrat någonstans. Dilemmat av denna fråga är om det finns något sätt att spara det man har lärt sig på ett sådant sätt att det kan plockas fram igen när det behövs. Sättet man sparar det på kan göra att det är lättare tillgängligt i en situation än i en annan. Vill man det? Kan man välja?

Fråga två handlar mer om hur situationer skiljer sig åt. Kanske är situationen då man lärde sig något väldigt olik en senare situation då det man har lärt sig behövs igen. Vad finns det för möjligheter och hinder för detta?

Den del av lärandeforskning som hanterar detta problem är forskningen om transfer. Transfer kommer ifrån latinets två ord trans och ferre. Trans betyder i det här fallet över och ferre betyder i det här fallet bära. Transfer skulle i så fall betyda överbära eller bära över. En bättre översättning är överföra eller överbrygga. Inga av dessa betydelser är mitt i prick så det är bättre att använda den engelska termen.

Transfer fångar själva kontextbytet då det man har lärt sig i en situation, eller kontext, blir använbart i en annan situation. I en väldigt förenklad bild tänker man sig att man flyttar sitt kunnande från en situation till en annan. Det är till stora delar fel. Det man behöver göra är att se att den situation då man lärde sig något har vissa likheter med den situation man nu befinner sig i. Att se detta möjliggör transfer. Att inte se kopplingen mellan situationerna gör det svårt att plocka fram det man en gång lärde sig.

För att man ska förstå fenomenet transfer bättre behöver man tänka i termer av nära transfer och avlägsen transfer. Nära transfer betyder att den situation man nu befinner sig i är väldigt lik den då man lärde sig något. Likheten gör det enklare att se att lärandet sedan tidigare är relevant för den nuvarande situationen. Avlägsen transfer står för de situationerna då vi inte ser några uppenbara likheter men ändå skulle behöva sådant man redan har lärt sig. Det råder ingen tvekan om att avlägsen transfer är svårare men också mer belönande när det får önskad effekt.

Det finns en rad faktorer som spelar in när man avgör om något är nära eller avlägset. De mest typiska faktorerna är:

Tid

Plats

Objekt

Individ/grupper

Känslotillstånd

Ju närmre två situationer är i tid desto troligare att det handlar om nära transfer. Det man observerade eller läste för två minuter sedan är lättare att plocka fram än det man observerade eller lästa för två år sedan.

Om platsen är densamma eller liknande rör det sig om nära transfer. Helt nya och annorlunda miljöer innebär avlägsen transfer.

De objekt man använder när man lär sig gör det enklare att påminna sig om man använder samma objekt vid ett senare tillfälle. Att lära sig spika med en viss hammare gör det enklare nästa gång man ska spika. Ett verktyg som ser annorlunda ut gör att man har svårare att dra nytta av tidigare lärande.

Många gånger lär vi oss i sällskap av andra individer vilket innebär att när vi är i sällskap av dessa individer igen är nära transfer troligare men i sällskap av nya individer blir det avlägsen transfer.

Slutligen kan vi säga att det känslotillstånd man är i när man lär sig lagrar minnen på ett visst vis vilket gör det lättare att komma åt minnet när man är i samma känslotillstånd. Om man är i ett annat känslotillstånd har man svårare att komma ihåg. Samma känslotillstånd betyder nära transfer medan olika känslotillstånd betyder avlägsen transfer.

När man väger samman alla faktorer kan det röra sig om väldigt nära transfer när man kort efter att man lärde sig något befinner sig på samma plats med samma objekt, samma individer och med samma känslotillstånd. Om det har gått lång tid, man befinner sig på en annan plats, man använder andra objekt, man träffar andra människor och man är i ett annat känslotillstånd är det väldigt avlägsen transfer. I det senare fallet kan man fråga sig hur det ens är möjligt att komma ihåg vad man har lärt sig och plocka fram det i rätt ögonblick.

Forskning om transfer har lärt oss mer om hur lärande, just i den stund då vi lär, fungerar. Det i sin tur har gett oss en hel del insikter om hur man kan möjliggöra lärande för framtiden på bättre sätt. Att till exempel plugga till ett prov eller en tenta på en helt annan plats än där man ska utföra testet skapar ett glapp emellan situationerna. Det bästa är naturligtvis om man lär sig där man sedan ska testas. Samtidigt inser vi att vi inte alltid kan befinna oss på samma plats som där lärandet har ägt rum. Vi måste också kunna möta nya situationer med hjälp av tidigare lärande. Om detta vore fel skulle vi behöver lära nytt för varje nu sitiuaton. Det är inte så. I många nya situationer drar vi nytta av tidigare lärande.

Vad finns det då för stöd för att undvika de svårigheter som transfer för med sig? Ett är att försöka visualisera sig tillbaka till den plats där man ursprungligen lärde sig. Ett annat sätt är att ha arkivsystem som har många ingångar (många sökord) så att det blir lättare att associera sig till rätt minne. Ett tredje exempel är minneslappar. När man tittar i sitt kylskåp och försöker lära sig vad som finns där och vad som saknas, befinner man sig i en annan miljö än den där man anförskaffar nya varor till kylskåpet. I affären ser miljön och sorteringen annorlunda ut. Därför skriver vi minneslappar. Eller så försöker vi att visualisera promenaden genom affären för att på så sätt minnas hur vi ska få med oss allt hem. Man skapar ett minne av hur man ska gå, vilka hyllor man ska passera, för att få med allt som saknas i kylskåpet. Det finns fler metoder men dessa räcker en bit.

Ta en funderar när du lär dig något varför det kommer att vara lätt att komma åt senare och varför vi ibland misslyckas. Transfer är en viktig pusselbit i detta mysterium.

4 nov 2018