Ledarskap, Lärande och Kommunikation

Om att leda lärande genom kommunikation

Formell och informell kommunikation

Det är sedan tidigare dåligt utrett vad som gör kommunikation formell respektive informell trots att uttrycken används både i vardagsspråk och inom akademin. Denna text innehåller ett förslag som bygger på sex kommunikativa dimensioner och totalt 14 parametrar som med stor sannolikhet har betydelse för hur vi upplever formell respektive informell kommunikation. Parametrarna kan betecknas med frihetsgrader. Låg frihetsgrad inom en parameter indikerar formell kommunikation medan hög frihetsgrad indikerar informell kommunikation. Med exempel från olika yrken som präst, lärare och polis samt relationer, olika långt utvecklade, mellan privatpersoner blir det tydligt att formell respektive informell kommunikation inte är ett antingen-eller-förhållande. Det finns fall som hör till den ena ytterligheten eller den andra men de flesta fall ligger på en skala mitt emellan. De 14 parametrarna är: val av miljö för kommunikation, arrangemang av interiör i kommunikationsmiljön, val av talarplats, val av tidpunkt, förhållande till ordningsföljd, asymmetri i maktrelationer, statiskhet i maktrelationer, turreglering, återkoppling, modalitet, avsikter i förhållande till informationsmängd, avsikter i förhållande till tidsåtgång, känslouttryck, och reglering av kommunikationens kognitiva innehåll. När man studerar de olika parametrarnas frihetsgrader, i de fall som ligger mellan ytterligheterna använder vi sannolikt en holistisk bedömning för att uppfatta kommunikationen på det sätt vi gör. Texten avslutas med en reflektion kring den dynamik som parametrarna medför och de konsekvenser som denna syn på kommunikation bidrar till.

Vi människor kan i regel med stor säkerhet säga när vi observerar formell respektive informell kommunikation. Däremot har vi vissa svårigheter med att identifiera vilka aspekter av kommunikationen och kontexten som bidrar till upplevelsen av att kommunikationen är formell eller informell. Syftet med denna text är att (1) peka ut de aspekter av mänsklig kommunikation som gör den formell, (2) beskriva formell respektive informell kommunikation som förhållanden på en skala mellan två ytterligheter snarare än ett antingen-eller-förhållande, och (3) därför poängtera vikten av en holistisk tolkning av när formell eller informell kommunikation råder.

För att kunna uppnå detta syfte skall en genomgång av kommunikativa dimensioner och däri väsentliga parametrar föreslås. Skillnader i dessa parametrar kan beskrivas i termer av frihetsgrader. Formell kommunikation innebär låg grad av frihet i alla eller flera av parametrarna medan informell kommunikation innebär hög grad av frihet i alla eller flera av parametrarna. Exempel kommer att förtydliga detta. Problemet som kommer att uppdagas är att det inte enkelt går att räkna hur många parametrar som har reducerade frihetsgrader utan det är kombinationen av vilka parametrar i vilka dimensioner som ger intrycket av formell respektive informell kommunikation. Det är denna svårighet som gör att bedömningen behöver vara holistisk.

Kommunikationens dimensioner

Influerad av Allwood (1977; 1980; 2002) utgår jag ifrån sex dimensioner. Varje kommunikationssituation kan ge svar på följande frågor:

Var utspelar sig kommunikationen?
När utspelar sig kommunikationen?
Vem/vilka är kommunikatörerna?
Hur sker kommunikationen?
Varför kommunicerar kommunikatörerna?
Vad kommuniceras?

För att förtydliga hur olika dessa dimensioner kan framtå används fem olika exempel som de flesta kan känna igen sig i:

En gudstjänst
En lektion i en skola
En brottsanmälan hos polisen
Två individer som möts för första gången
Två vänner som träffas med korta intervall

Vid vårt forskningscentrum (Kollegium SSKKII, Göteborgs universitet) finns videoinspelningar av en rad olika gudstjänster, några inspelningar av klassrumskommunikation, samt inspelningar där två individer möts för första gången. Flera av exemplen är tagna direkt från dessa inspelningar.

Var utspelar sig kommunikationen?

Miljöns betydelse för att förstå kommunikationen blir uppenbar om man tänker sig att t.ex. fredsförhandlingar utförs på en fotbollsplan istället för i ett förhandlingsrum, att en domare förkunnar domen från ett just avslutat fall stående på ett hustak eller att en högmässa utspelar sig i ett varuhus. All kommunikation utspelar sig i en given miljö och det är troligt att en viss typ av aktivitet återkommande sker på en viss plats.

Gudstjänsten, som det första exemplet, utspelar sig i en kyrka. Lokalen är stor och väggarna är hårda och kala vilket ofta ger ett eko när man producerar ljud. Det finns i regel ett kors stående eller hängande som bidrar till interiören och den totala miljön. Det finns också en talarstol av något slag. Storlek och detaljer kan variera från kyrka till kyrka men det är sällan man misstar sig på om det man kliver in i är en kyrka eller ej. I Sverige råder det viss skillnad mellan det som tidigare hette statskyrkan (numera Svenska kyrkan) och frikyrkorna. Från videoupptagningar i en före detta statskyrka och en stor frikyrka kan man se att volymen i lokalen i båda fallen är stor men att interiören skiljer sig åt. Det finns gott om detaljer i båda kyrkorna men i frikyrkan ligger det t.ex. sladdar på golvet som ringlar sig fram vilket är en detalj som avviker. Den parameter som här utgör skillnaden är frihetsgrader i arrangemang av interiören. I statskyrkan är frihetsgraderna i arrangemanget av interiören minimala. Inget ser slumpmässigt ut. I frikyrkan är frihetsgraderna högre då sladdarna på golvet mycket väl hade kunnat ligga på många olika sätt och ändå fylla sin funktion (d.v.s. leda signaler från musikinstrument och mikrofoner).

När man kommer in i en skolsal råder det heller sällan osäkerhet kring om man är i en skolsal eller ej. Detta trots att miljöerna de senaste decennierna har förändrats och framför allt varierar från klassrum till klassrum. Klassrummen är i likhet med kyrkosalar i regel rektangulära med lärarens tillhåll i ena kortändan. I denna kortände finns det ibland, både i kyrkor och i skolsalar, en upphöjning i golvet vilken prästen respektive läraren befinner sig på. I kortändan finns ofta ett bord som tillhör läraren och en skrivyta för läraren att skriva på. Eleverna är placerade vid bord eller bänkar som antingen står i raka rader eller är utspridda i grupper. För några decennier sedan var det vanligast med bänkar som hade fyra hörn vilket förstärkte känslan av rakhet när de stod i rader. Idag kan borden som eleverna sitter vid vara runda vilket medför att de inte självklart grupperas enligt någon geometriskt välbekant struktur. Att ha bänkar i raka rader (sättet att arrangera bänkar på detta sätt kallas sociofugal arrangering [Hall, 1966] och uppmuntrar inte till interaktion) ger upplevelsen av lägre frihetsgrader i arrangemanget av interiör medan andra placeringar ger högre frihetsgrader. Genom att i både kyrkor och klassrum skapa ett podium eller annan konstruktion för att tydligare exponera den som talar har man reducerat antalet frihetsgrader i parametern placering av talarplats för en eller flera kommunikatörer. Låg frihetsgrad innebär att man i miljön har pekat ut en plats framför andra där viss kommunikation skall äga rum. Hög frihetsgrad innebär att det kan finnas många potentiella platser i rummet för kommunikation även för en central kommunikatör som en präst eller en lärare.

Om du gör en brottsanmälan på en polisstation har du hamnat i en kontorsmiljö som inte nödvändigtvis utmärker poliser från andra yrkesutövare och deras typiska kommunikationsmiljö. Rummen är sällan stora och det finns ett skrivbord och en dator vid den plats där polisen sitter. Även om miljön inte utmärker sig kan man se att den skiljer sig från arbetsrummet hemma. Polisens kontor är en offentlig miljö till skillnad från privata miljöer. Den som kommer till en polis med sitt ärende får i de flesta fall sitta mittemot polisen med skrivbordet emellan.

I exemplen ovan är miljön starkt förknippad med yrkesutövare där yrket utövas på givna platser. När det handlar om privatpersoner som kommunicerar på sin fritid till andra privatpersoner finns det många fler miljöer att utgå ifrån. Möjliga miljöer i sig kan ha låga respektive höga frihetsgrader. Yrkesutövning är begränsad till vissa miljöer medan privat kommunikation kan ske på många fler platser. Detta måste ses som den övergripande parametern i denna kommunikativa dimension.

Människor som träffar varandra för första gången gör ofta detta genom gemensamma bekanta. Dessa möten kan i princip äga rum var som helst. Miljön kan mycket väl påverka kommunikationen mellan dessa två individer som möts för första gången men den behöver inte på något vis vara förknippad med förstagångsmöten.

Nära vänner som träffas med korta intervall tenderar att ha vissa miljöer som de föredrar att träffas i. Vanligt är att det är hemmet tillhörande en av parterna (eller om de bor tillsammans) eller t.ex. ett café, en restaurang eller ett köpcentrum där parterna ofta möts och umgås. Utmärkande är att välja miljöer där parterna känner sig bekväma tillsammans och kan kommunicera på önskat vis. Den som vill kommunicera i förtrogenhet väljer hemmet eller ett tyst café medan den som vill ha mer liv runt sig t.ex. väljer ett köpcentrum eller en rockkonserthall.

Sammanfattningsvis kan tre parametrar lyftas fram där frihetsgraderna kan variera från hög till låg:

Val av miljö för kommunikation
- Yrkesutövares kommunikation sker på givna platser vilket ger låg frihetsgrad medan privatpersoners (vänners) kommunikation sker på varierade platser
Arrangemang av interiör
- Hög regelbundenhet och avsaknad av slump ger låg frihetsgrad
Placering av talarplats
- Utpekandet av en viss plats för kommunikation ger låg frihetsgrad

Om frihetsgraden är låg i dessa tre parametrar ökar upplevelsen av att den kommunikation som pågår är formell men om frihetsgraden är hög blir upplevelsen snarare att kommunikationen är informell.

När utspelar sig kommunikationen?

Kommunikation sker alltid en viss tid på året och en viss tid på dygnet men detta i sig påverkar i mindre grad om kommunikation är formell eller informell. Den första tidsparametern är om det är reglerat när på året respektive dygnet som kommunikationen skall äga rum. Privatpersoner som delar bostad kommunicerar återkommande vid matsituationer eller i sängen innan de somnar men det är inte reglerat att det skall ske då utan det har blivit en möjlig kontaktyta. En gudstjänst däremot är reglerad att ske vid en viss tid på året och en viss tid på dygnet. En lektionstimma i skolan är också reglerad att ske vid en viss tid på året och en viss tid på dygnet. Gudstjänsten är dessutom indelad i mindre sektioner av händelser som t.ex. sång, bön, bibelläsning och predikan. Det finns alltså en ordningsföljd för när viss kommunikation skall äga rum och när annan kommunikation skall äga rum. Detta blir den andra parametern för när kommunikation utspelar sig. Ett besök på polisstationen är tidsreglerat genom att det bara kan ske vid vissa timmar på dygnet, när det finns en polis ledig att ta hand om ditt ärende (kanske är det kö) eller vid tidsbokning. Mycket av den kommunikation som sker under (någons) arbetstid är bokad i förväg.

När kommunikation utspelar sig kan regleras på makro-, meso- och mikronivå. Det som ovan har beskrivits är dels makronivå där det regleras när på året och under dygnet som kommunikation skall äga rum och dels mesonivå där det regleras enligt en viss ordningsföljd. Mikronivå har med turreglering att göra och tas upp längre ned i texten. När-dimensionen kan alltså beskrivas enligt följande parametrar:

Reglering av när under året och dygnet viss kommunikation skall äga rum
- Exakt reglering av när kommunikation av ett visst slag skall äga rum innebär låg frihetsgrad. Schemaläggning och tidsbokning är exempel på detta. Spontant uppkommen kommunikation innebär hög frihetsgrad
Reglering av när under en session, i vilken ordningsföljd, viss kommunikation skall äga rum.
- En fast ordningsföljd (t.ex. en strikt dagordning) innebär låg frihetsgrad och en flexibel ordningsföljd innebär hög frihetsgrad (i privata samtal kan man avhandla flera ämnen i obestämd ordning och känna sig fri att gå tillbaka till ett ämne om man vill)

Formell kommunikation utmärks av ett schemalagt och/eller tidsbokat utrymme för kommunikation. Detsamma gäller ordningsföljden inom ett schemalagt pass där formell kommunikation förekommer i en given ordningsföljd som är förutbestämd (jfr Rappaport, 1979, som tar upp kyrkans liturgi som ett exempel på given tid och given ordningsföljd). Informell kommunikation är därmed mindre reglerad på makro- och mesonivå. Det är sällan förutbestämt att två vänner skall träffas vid en viss tidpunkt för att diskutera ett visst ämne eller en rad ämnen enligt en viss ordningsföljd. Om så är fallet får kommunikationen en viss formell prägel.

Vem/vilka är kommunikatörerna?

Varje kommunikatör har en samhällelig och/eller organisationsrelaterad position samt en relation till övriga deltagande kommunikatörer vid en given situation. Om exemplet på en given situation är en gudstjänst så är den mest centrala positionen den präst som leder gudstjänsten. Prästen har inte allena tagit sig den position han eller hon innehar. Positionen har blivit prästen given på ett eller annat sätt. Medkommunikatörer under gudstjänsten väljer i regel att godta prästens position vilket ger prästen en viss bibehållen makt. Så länge prästen har denna makt blir samtliga relationer till prästen just under gudstjänsten asymmetriska, d.v.s. prästen och vem som helst av församlingens enskilda individer har en relation till varandra som inte är jämbördig. En symetrisk relation är jämbördig medan en asymmetrisk relation är ojämbördig. En asymmetrisk relation medför att den som har mer makt har större möjligheter att reglera vad som kan kommuniceras, hur det kan kommuniceras och när det kan kommuniceras. Övriga kommunikatörer har inte motsvarande möjligheter att reglera dessa kommunikativa aspekter (Allwood, 1980).

En liknande asymmetrisk relation som den mellan präst och församlingsmedlem finner vi i relationen mellan lärare och elev samt mellan polis och samhällsmedborgare. Läraren har betydligt mer makt än eleven och kan i hög grad reglera kommunikationen. Detsamma gäller för poliser som i tjänst kan reglera kommunikationen gentemot en samhällsmedborgare. En symmetrisk relation återfinner vi vanligtvis mellan jämbördiga parter som nära vänner, nära kollegor och familjemedlemmar.

Det är lätt att anta att asymmetriska relationer bidrar till upplevelsen av formell kommunikation medan symmetriska relationer bidrar till upplevelsen av informell kommunikation. Säkert är det vanligtvis så men det är möjligt att informell kommunikation kan förekomma i ett förtroligt samtal mellan en präst och en församlingsmedlem, mellan en lärare och en elev eller mellan en polis och en samhällsmedborgare. Även om kommunikationen upplevs som informell får man dock inte glömma att den som har mest makt i relationen kan välja i hur hög grad han eller hon skall reglera kommunikationen.

Möjligheten till formell kommunikation bland jämbördiga förkommer också i vissa situationer. Två kollegor som har ungefär lika mycket makt kan kommunicera på ett formellt sätt. Två nära släktingar kan, kanske på grund av att de inte träffas så ofta, kommunicera formellt trots att de är jämbördiga inom släkten. Kanske är det just för att de (både kollegorna och släktingarna) är jämbördiga som de väljer att kommunicera formellt. De vill inte släppa regleringen för mycket för då kan en av dem råka hamna i ett underläge.

Vad det handlar om är alltså dels hög grad av asymmetri i en relation som ofta bidrar till formell kommunikation och dels ett behov av att hålla relationen i ett jämviktsläge. En asymmetrisk relation som förälder-barn eller en symmetrisk relation som vän-vän kan i många fall få vara dynamisk på ett sätt som gör att maktförhållandet i relationen skiftar frekvent. Denna dynamik i sådana relationer ger i de flesta fall en upplevelse av informell kommunikation. Sammanfattningsvis finns det två relationsparametrar som bidrar till formell respektive informell kommunikation:

Stark asymmetri i relation ger upplevelsen av formell kommunikation medan symmetri i relationen ger upplevelsen av informell kommunikation
- Upplevelsen av formell kommunikation är mest påtagligt när den ena parten, den med mest makt, har en stark samhällelig eller organisatorisk position. En position som vanligtvis är given och accepterad av andra samhällsaktörer.
- Upplevelsen av informell kommunikation är mest påtaglig när kommunikatörerna är privatpersoner med lika makt
Statiskhet i maktförhållandet ger lägre frihetsgrader i kommunikationen medan dynamik i maktförhållandet ger högre frihetsgrader i kommunikationen
- Två kommunikatörer som bevakar sina maktpositioner (eller statuspositioner i t.ex. familjen) reglerar sin kommunikation i hög grad för att inte göra bort sig
- Två kommunikatörer som ger och tar i maktpositioneringen behöver inte reglera sin kommunikation i lika hög grad. Frihetsgraderna är många eftersom det inte gör något om de gör bort sig eller bjuder för mycket på sig själv

Hur sker kommunikationen?

När vi kommer till frågan om hur kommunikation sker måste några parametrar nämnas framför andra:

Turreglering
Återkoppling
Modalitet

Turreglering styr vem som får utrymme att kommunicera. I en vardaglig konversation mellan två parter får båda parterna ungefär lika mycket utrymme för att kommunicera. Turregleringen är en ständig förhandling. I en gudstjänst är det prästen som styr turregleringen. Prästen talar under en självvald tid utan att bli avbruten. Prästen uppmanar dessutom församlingen att bedja med honom/henne. Prästen uppmanar församlingen att unisont läsa en bön eller en vers. Prästen uppmanar församlingen att repetera vad han/hon precis har kommunicerat. Prästen uppmanar församlingen att sjunga tillsammans. Förhandlingsläget för församlingsmedlemmarna är minimalt under en gudstjänst. De är där för att lyssna och kommunicera unisont.

Även lärare och poliser har större möjligheter att styra turregleringen än vad elever respektive samhällsmedborgare har. Både lärare och poliser använder många frågor i sin dagliga kommunikation och styr på det viset turregleringen. Lärares användning av frågor har uppmärksammats i och med att den följer en given mall (Carlgren, 1999; Dillon, 2004; Jensen, 2009). Läraren ställer en fråga som han/hon själv vet svaret på till eleverna i klassen. Eleverna visar att de kan och vill svara genom att räcka upp handen. Lärare väljer vem som skall svara. Om svaret är det rätta kan läraren välja att ge beröm. Om svaret är något annat än vad läraren själv tänkte sig kan läraren välja att ignorera svaret eller att anmärka misstaget. I det senare fallet får någon annan chans att svara på frågan. Det som gör denna form av kommunikation anmärkningsvärd är att frågor i vardagliga situationer sällan ställs när frågeställaren redan vet svaret. Frågor ställs i de flesta fall när frågeställaren vill ha svar på något som han/hon inte känner till. Denna välbekanta form, för hur kommunikation reglerat av läraren kan gå till, ger upplevelsen av en låg grad av frihet både för läraren och för eleverna. Formen för kommunikationen skall följas av samtliga parter.

När två individer möts för första gången följer de en förutbestämd turordning och pratar enbart av misstag i munnen på varandra. En tar initiativet och därefter växlar ordet. Pauserna kan vara märkbara innan nästa person tar till orda. En anledning är att den som är på tur att tala ibland behöver viss tid för att formulera sig om det gäller att vara någorlunda korrekt. För att en fungerande dialog skall utvecklas är det i regel viktigt att båda parter får bidra till konversationen. I annat fall riskerar den att avbrytas snabbt. Om konversationen får hålla på ett tag blir pauserna kortare och turregleringen blir mer förhandlingsbar. Att tala i mun på varandra i ett sent skede i konversationen tyder på engagemang medan att tala i mun på varandra i ett tidigt skede av konversationen, precis när två individer har mötts, snarare kan tyda på osäkerhet, nervositet och klumpighet vilket inte är fördelaktigt att visa upp för någon man precis träffat. En strikt turreglering kan därför vara till fördel för båda parter i ett tidigt skede. Två individer som känner varandra väl visar det genom att utrymmet för att kommunicera ständigt är förhandlingsbart. Det är inte utrymmet som är avgörande utan vetskapen att det går att ta/få turen när som helst. Denna frihet och förhandlingsbarhet ger upplevelsen av att kommunikationen är informell.

Återkoppling är ett sätt att visa att kommunikationen är en delad aktivitet. Den som inte talar och gestikulerar utför rörelser och uttalar korta ord eller ljud som en bekräftan på att den som har turen i kommunikationen blir hörd och sedd. Vanliga medel för återkoppling är nickningar och mindre gester med händerna eller ord som ja, nej, visst och ok. Ofta används bara ljud som hm. Återkoppling som en parameter är en stark indikator på att kommunikationen är formell eller informell. I fallet med gudstjänsten förekommer nästan ingen återkoppling. Någon enstaka församlingsmedlem kanske nickar på huvudet eller säger ja men de är få i förhållande till hur många som sitter i kyrkan och lyssnar på prästens monolog. Församlingsmedlemmarna bekräftar inte prästens ord i vardaglig mening utan gör det genom att tyst lyssna. Ytterligheten är när två nära vänner kommunicerar. Förekomsten av återkoppling är högfrekvent.

När det gäller kommunikation med lärare och poliser är det svårt att avgöra om nickningar och jakande ord är återkoppling eller ett sätt att inordna sig i rollen som elev respektive samhällsmedborgare. Asymmetrin i makt mellan en lärare och en elev samt mellan en polis och en medborgare kräver i någon mening att den med mer makt skall bekräftas för sin position snarare än för att två parter ingår i en konversation, vilket, i det senare fallet, är en av återkopplingens centrala funktioner.

I en konversation mellan två personer som precis har träffats för första gången förekommer återkoppling men mer sparsamt än i en konversation mellan två nära vänner. Ju mer personerna lär känna varandra desto mer återkoppling förekommer. Detta tycks alltså vara en indikator på att kommunikationen går från formell till informell under utvecklingen av en relation. I den mest formella kommunikationen förekommer ingen återkoppling och i den mest informella kommunikationen förekommer riklig återkoppling. Två individer som precis har träffats ligger någonstans mitt emellan.

Modalitet används på två lite olika sätt i litteraturen men föreslås i detta fall inbegripa dem båda (Allwood, 2002; 2008). Det första sättet utgår ifrån våra olika sinnesmodaliteter, d.v.s. perception eller reception av kommunikation. Att höra en ljudinspelning är att ta emot det kommunicerade med en sinnesmodalitet. Att se den man lyssnar på är en kombination av att både höra och se. I många fall tittar vi på munnen på den som talar. Både syn och hörsel förstärker varandra när vi försöker uppfatta vad den andre kommunicerar. Om parten som talar berör sin medkommunikatör och avsöndrar en söt doft ifrån munnen som kan uppfattas blir kommunikationen uppfattbar av fyra olika sinnesmodaliteter. Då kan man i högsta grad tala om multimodalitet. I multimodal kommunikation tar vi emot budskapet genom flera sinnen där det som uppfattas bildar en helhet av alla sinnesintrycken.

Det andra sättet utgår ifrån produktion av kommunikation (Allwood, 2008; Kress, 2010). Att producera ljud med munnen är en modalitet. Att gestikulera är en modalitet. Att kommunicera i skrift är en modalitet. Att kommunicera med bilder är ytterligare en modalitet. Man kan gå in på underkategorier och tala om röstkvalitet som en modalitet. Rörliga bilder till skillnad från stillbilder kan ses som två olika modaliteter.

När man kombinerar reception och produktion finner man att fyra olika sätt att producera kommunikation som gester, mimik, skrift och bild alla percipieras via en sinnesmodalitet. Det finns alltså inte ett ett-till-ett förhållande mellan det producerade och det percipierade. I fallet med formell och informell kommunikation är det värdefullt att titta både på perception och produktion för att göra en sammanvägning av vad kommunikatörerna använder sig av.

I de videoinspelningar vi har ifrån kyrkor kan man jämföra prästens sätt att använda modalitet och pastorns sätt att använda modalitet. Prästen gör i princip inget mer än att tala (han har ett satiskt ansiktsuttryck och ett monotont tonläge). Han gestikulerar minimalt. Pastorn använder en del gester och har ett rikare minspel vilket genast ger en känsla av mer informell kommunikation jämfört med prästens mycket formella kommunikation. Lärare har en brett register i tillämpning av modaliteter. Vissa lärare läser innantill ur en text på ett liknande sätt som prästen gör när han läser ut bibeln. Andra lärare gestikulerar friskt, visar upp varierade ansiktsuttryck, ändrar tonläge, ritar figurer på tavlan, visar bilder och spelar upp ljud av olika slag. Lärarna av det första slaget ser sig som föreläsare i dess ursprungliga bemärkelse medan lärare av det andra slaget jämför sig med underhållare. Följaktligen upplever man troligen den första gruppen lärare som mer formella och den andra gruppen lärare som mer informella.

Poliser är olika i sina yrkesroller men det finns en stereotyp bild att de ofta talar entonigt. Om de använder gester så är det att peka med hela armen, att röra armen horisontalt eller vertikalt snarare än i mjuka rörelser. De trafikpoliser som rör armarna mjukt och yvigt upplevs som informella och till och med underhållande.

I våra inspelningar av individer som träffar varandra för första gången syns en tydlig tendens i användandet av gester. Armarna hänger antingen längs med sidorna eller hålls tryckt mot bröstet/över magen (mer eller mindre korslagda). Ett alternativ är att stoppa händerna i fickorna. Även om bristen på gester inte behöver upplevas direkt formell så upplevs den inte informell. De konversationer som upplevs informella innehåller många gester. Brist på gester bland präster, lärare och poliser upplevs som formellt medan få gester bland privatpersoner upplevs som formellt eller ett mellanting mellan formell och informell kommunikation.

En alternativ aspekt av modalitet är blickriktning. Hur vi använder blicken spelar roll i kommunikation. Detta blir tydligt under gudstjänsten där prästen under sin predikan inte fäster blicken på någon enskild individ utan hela tiden sveper med blicken över församlingen. Ett liknande sätt förekommer bland lärare i klassrummet/föreläsningssalen. Ett påtagligt exempel som finns inspelat i vårt material är en präst som står vid en talarstol med två unge kvinnor på varsin sida av sig, något framför prästen. De unga kvinnorna tittar rakt på varandra. Prästen som står precis bredvid dem tittar hela tiden förbi dem. Kvinnorna som håller varsin ljusstake har en rituell funktion och upplevs som någon form av dekoration till prästens talarmiljö. Om prästen skulle möta deras blickar skulle han på grund av närheten till kvinnorna signalera informalitet. Detta undviker han eftersom han hela tiden vänder sig mot församlingen. Kvinnorna som står intill prästen och som han ser förbi förstärker upplevelsen av formell kommunikation. Med sin blick kommunicerar han att rumslig närhet saknar betydelse i detta fall.

I kommunikation mellan två nära vänner skiftar blickriktningen men det händer ofta att de tittar varandra rakt i ögonen även om de inte håller blicken stadigt. I många av våra inspelningar av individer som just träffat varandra undviker de ögonkontakt. I vissa fall tittar de rakt ut i luften eller så tittar de förbi motparten. Vanligt är också att titta ner på sina egna skor eller motpartens skor. Om detta indikerar att kommunikationen är formell är oklart. Det kan snarare betyda att de känner sig obekväma. En formell situation behöver inte upplevas obekväm. I många fall är det tvärtom. En formell situation är förutsebar vilket gör att parterna känner sig trygga.

De tre viktiga hur-parametrarna som har tagits upp antas starkt påverka upplevelsen av formell respektive informell kommunikation:

Låg frihetsgrad i turreglering upplevs som formellt
- Om turregleringen styrs av den ena parten eller av andra skäl är förutbestämd lutar kommunikationen mot att vara formell
- Om turregleringen förhandlas under konversationen lutar kommunikationen mot att vara informell
Låg frihetsgrad i återkoppling upplevs som formellt
- När kommunikationen regleras att innehålla lite återkoppling tenderar kommunikationen att gå mot det formella
- När kommunikationen är full av återkoppling går kommunikationen i riktning mot det informella
Få frihetsgrader i användandet av olika modaliteter upplevs gärna som formellt
- Individer som enbart talar utan att gestikulera eller använda andra modaliteter kommunicerar med få frihetsgrader
- Individer som använder fler modaliteter och gärna gestikulerar kommunicerar med flera frihetsgrader

Varför kommunicerar kommunikatörerna?

Det finns instinktiv och reflexmässig kommunikation men den kommunikation som är intressant i detta fall är avsiktlig. Anledningen till att en individ kommunicerar på ett särskilt sätt snarare än ett annat sätt beror på vilken avsikt kommunikatören har. I en konversation kan det finnas flera avsikter hos kommunikatörerna men särskilt två är intressanta här. Avsikten kan vara att få/dela information (Allwood, 2002; 2008). Avsikten kan även vara att hålla konversationen vid liv (jfr Condit, 2005; Allwood, 1995). Att hålla konversationen vid liv av socioemotionella skäl skiljer sig från avsikten att hålla konversationen vid liv tills all önskad information har erhållits. Vi får tre olika alternativ:

Avsikten är att få eller dela viss information men samtidigt att avsluta samtalet så fort som möjligt
Avsikten är att få eller dela information och samtidigt sträva efter att hålla samtalet igång (så länge det finns ett interpersonellt eller intrapersonellt behov att fylla)
Avsikten är att hålla samtalet vid liv av socioemotionella skäl medan information är underordnad men nödvändig för att ha något att kommunicera om

I det första fallet kan det röra sig om att t.ex. gå till banken för att lösa ett ärende eller fråga en okänd om vägen. I inget av dessa exempel är avsikten att hålla konversationen vid liv. Upplevelsen är i dessa fall att kommunikationen är formell. I det andra fallet kan det röra sig om att en individ vill ha information av ett visst slag och ju mer information individen får desto mer vill han/hon veta. Ett exempel kan vara en individ som frågar sin äldre släkting om information som har med släktforskning att göra. Individen är ute efter specifik information. Ju mer individen får veta om släktens historia desto bredare blir intresset vilket leder till att samtalet utvecklas. Vid ett samtal mellan nära vänner är kommunikationen i sig, för det mesta, det primära. Nära vänner tycker om att kommunicera med varandra varför det är av vikt för dem att hålla liv i samtalet. Detta kan ske genom att hela tiden byta samtalsämne så fort något ämne verkar uttömt för stunden. Det tredje fallet upplevs som det mest informella. Alternativ två verkar ligga emellan formell och informell kommunikation.

Prästens avsikt under en gudstjänst är att sprida information om ett givet ämne och avsluta det inom en given tidsram. I avsikten ligger en reglering om både innehåll och genomförande. Detta bidrar till en upplevelse av formell kommunikation. Lärare har liknande avsikter. En polis som utreder ett brott kan välja mellan alternativ ett och alternativ två ovan. Antingen vill polisen ha viss information och avsluta samtalet så fort som möjligt eller så vill polisen få mer information och därför försöka utvidga samtalet. Upplevelsen är mer eller mindre formell. Att besöka en polis för att anmäla ett brott handlar inte huvudsakligen om att få information utan, som i fallet med prästen och läraren, att ge information. Några socioemotionella avsikter finns sällan (om inte anmälaren vill ha sympati/empati). När informationen har förmedlats vill anmälaren komma därifrån. Även detta ger en upplevelse av formell kommunikation.

De två parametrar som blir tydliga inom dimensionen avsikt ser ut som följer:

Om avsikten enbart är att få eller ge viss information och inget mer, vilket innebär att frihetsgraden är låg, upplevs kommunikationen som formell. Om avsikten primärt är att upprätthålla en socioemotionell interaktion som kan få till följd att en mångfald av information delas, vilket innebär att frihetsgraden är hög, upplevs kommunikation som informell
Om avsikten är att hålla en konversation så kort som möjligt eller inom en förutbestämd tidsram blir frihetsgraden låg och kommunikationen upplevs som formell. Om avsikten är att hålla liv i konversationen med alla tillgängliga medel lämnas antalet frihetsgrader öppen och kommunikationen upplevs som informell

Vad kommuniceras?

Varför kommunikatörerna kommunicerar besvaras med en överordnad avsikt men det kommunikationen handlar om styrs av delavsikter, avsikter för varje budskap, som en del av en konversation. Det vi kommunicerar om och hur vi tolkar innehållet påverkas starkt av övriga dimensioner. Det finns dock några parametrar som utmärks i försöket att bestämma formell respektive informell kommunikation. Huvudsakligen rör det sig om graden av emotionellt innehåll (Planalp, 2001) samt om reglering av vad som kan kommuniceras i en given situation (Knapp & Vangelisti, 2008).

Prästen som håller sin predikan i gudstjänsten håller den emotionella nivån låg. Han försöker inte förmedla glädje i någon hög grad. Särskilt inte genom gester eller leenden. Två nära vänner å andra sidan förmedlar känslor i hög grad, både genom ytliga känsloyttringar och genom ett djupt känslomässigt innehåll. Poliser är i regel restriktiva när det gäller att kommunicera känslor. Att visa upp en stramhet handlar visserligen om hur de kommunicerar men det påverkar också innehållet i vad de kommunicerar. Känslorna hålls tillbaka. En lärare kan i många fall kommunicera ett känslomässigt innehåll men det hör inte till merparten av innehållet. Två individer som just har träffats håller nere nivån av känsloyttringar och känslomässigt innehåll. De leenden som förekommer är inte direkt uttryck för glädje utan snarare ett exempel på hur leendet används som social markör för att kommunicera osäkerhet, att man är ofarlig eller att man är tillmötesgående. Dessa markörer går väl ihop med formell kommunikation. Många serviceyrken som utmärks av formell kommunikation innehåller många leenden för att främst visa tillmötesgående.

Under en gudstjänst är innehållet centrerat kring bibeltexter och det kristna budskapet. Friheten att variera bibeltexten är liten även om vissa präster försöker hitta flera infallsvinklar. Alltså är innehållet hårt reglerat. Lärares innehåll är också hårt reglerat av läroplaner, kursplaner, kurslitteratur och fakta. Likaså är innehållet i mötet mellan en polis och en anmälare reglerat av ärendets art. Den som anmäler börjar inte berätta att diskmaskinen där hemma fungerar dåligt. Det är inte ens läge att prata om vädret även om det kan förekomma. I två nära vänners konversation är regleringen av innehållet minimal. Om det är annonserat att den ena vännen vill prata allvar om något särskilt blir samtalet i viss mån reglerat.

Den kanske mest intressanta aspekten av innehållsmässig reglering är när två individer som för första gången just har mötts skall välja innehåll. Det finns en liten valfrihet men den är begränsad till några få övergripande teman. Två individer som just har mötts tar i regel upp något av följande:

De startar med vädret eller sådant som är uppenbart i den direkta omgivningen, t.ex. ”vad lågt flygplanet flyger” eller ”det här rummet ser konstigt ut”
De frågar om yrke, studier, boende, civilstånd, namn och ålder
De söker ett gemensamt samtalsämne som har att göra med hur de hamnat i rådande situation, t.ex. ”hur hamnade du här?” eller ”vad fick dig att komma hit?”, ”brukar du gå hit?” eller ”vem var det som lurade/bjöd hit dig?”
De söker ett gemensamt intresseområde

De tre första är av mer reglerad art medan det fjärde genast kan öppna upp för ett mer undersökande förhållningssätt till innehåll. I relationsstudier (Knapp & Vangelisti, 2008; Mongeau & Miller Henningsen, 2008) framgår det att individer som träffas första gången använder de ovan nämnda ingångarna för att få igång en konversation och att de snabbt kommer in på gemensamma intresseområden. Så fort individerna hittar gemensamma beröringspunkter blir de mindre återhållsamma och släpper regleringen på både innehåll och andra aspekter.

De två parametrar som föreslagits kan tolkas så här:

Emotionell reglering innebär låg frihetsgrad och förknippas med formell kommunikation medan hög frihetsgrad av emotioner lämnar utrymme för en variation av emotionella uttryck som förknippas med informell kommunikation
Reglering av vad en konversation skall innehålla medför låg frihetsgrad och uppfattas som formell kommunikation medan en friare variation av innehåll uppfattas som informell kommunikation. I det första fallet blir innehållet eller innehållets inramning förutbestämd och förutsebar på ett annat sätt än i det andra fallet.

Avslutande reflektioner

I ovan genomgång har 14 parametrar föreslagits för att komma fram till hur vi uppfattar formell respektive informell kommunikation. Om det visar sig att alla 14 parametrar i någon situation har låg frihetsgrad borde detta innebära att kommunikationen är starkt formell. Om alla 14 parametrar istället har hög frihetsgrad skulle det oundvikligen röra sig om informell kommunikation. I fallet med gudstjänsten är alla 14 parametrar hårt reglerade vilket innebär att frihetsgraderna är låga eller i närheten av så låga de kan bli. I fallet med nära vänner blir frihetsgraderna höga eller i alla fall fler än det minimala för samtliga parametrar.

Det som gör tolkningen svår är alla de fall som ligger någonstans emellan dessa ytterligheter. De övriga tre exemplen (läraren, polisen och främlingen) kan upplevas formella men inte starkt formella. Individuella skillnader kan också bidra till viss variation. Det har betydelse hur läraren, polisen eller en av de okända i mötet mellan två som just har träffats förhåller sig till situationen och motparten i konversationen.

Andra aspekter som försvårar tolkningen är den fysiska miljön och klädsel. I en miljö som uppfattas som formell, och när en av parterna har uniform kan kommunikationen upplevas formell trots att sättet som kommunikationen bedrivs och innehållet i kommunikationen är informell. Det senare borde dominera men påverkas ändå av de yttre faktorerna. Detta är ett exempel på hur upplevelsen är en sammanvägning av flera parametrar och att vissa parametrar starkare påverkar totalupplevelsen än andra parametrar. Här kan kulturella skillnader spela in. I en kultur kan vissa parametrar ha starkare påverkan medan en annan kultur påverkas av andra parametrar. I Sverige har vi många byggnader vars inomhusmiljö upplevs som formell och den myndighetsutövning som vi är vana vid i Sverige medför att det ligger en del förväntan i kulturen på hur den formella kommunikationen kan gestalta sig och vad som väger tyngst i en helhetsbedömning. Å andra sidan har myndighetsutövare i Sverige inte så stor makt som i andra länder vilket kanske drar ned just de parametrarna. Tvärkulturella skillnader och likheter i vilka parametrar som är starkast behöver undersökas närmare.

Om man tar en lärares kommunikation som ett mellanliggande exempel kan parametrarna se ut som följer:

Val av plats för kommunikation är reglerat vilket medför låg frihetsgrad
Arrangemang av interiör är ofta reglerat vilket medför ganska låg frihetsgrad
Val av talarplats är reglerat vilket medför låg frihetsgrad
Val av tid på dygnet och året är reglerat vilket medför låg frihetsgrad
Val av ordningsföljd ger en viss frihet till läraren och det medför medelhög frihetsgrad
Maktrelationen är asymmetrisk men inte starkt asymmetrisk vilket medför ganska låg frihetsgrad
Maktrelationen är ganska statisk vilket medför ganska låg frihetsgrad
Det finns ett litet utrymme för förhandling om turreglering med läraren vilket medför medelhög frihetsgrad
Det förekommer viss återkoppling från läraren och till läraren vilket ger en medelhög frihetsgrad
Läraren kan välja flera modaliteter vilket ger hög frihetsgrad
Avsikten är att ge viss information vilket medför låg frihetsgrad
Avsikten är också att reglera tidsåtgången för kommunikationen vilket ger låg frihetsgrad
Läraren kan välja att uttrycka flera känslor vilket ger hög frihetsgrad
Innehållet är reglerat av en inramning med viss frihet för läraren att fylla innehållet vilket ger en ganska låg frihetsgrad

Summan är:

5 parametrar har låg frihetsgrad

4 parametrar har ganska låg frihetsgrad

3 parametrar har medelhög frihetsgrad

2 parametrar har hög frihetsgrad

= 14 parametrar

Sammantaget lutar upplevelsen i generella fall när lärare kommunicerar inför klass mot mer formell än informell kommunikation. Det enskilda fallet kan naturligtvis upplevas annorlunda. Det är dock inte en enkel beräkning eftersom de olika parametrarna kan vara olika starka, som det påpekats ovan, i sin påverkan på upplevelsen. Bedömningen blir därför av nödvändighet holistisk.

Rothenbuhler (2005) har förslagit att kommunikation är ritual. All kommunikation är inte ritual men enligt Rothenbuhler är rituell kommunikation mer utbredd i vår vardag än vi tror. Det är lätt att tänka sig att kommunikation som ritual är synonym med formell kommuniktion. Enligt Rothenbuhler kan även kommunikation i en soffa framför TVn eller kommunikation runt frukostbordet ses som ritual vilket innebär att ritual och informell kommunikation ibland kan sammanfalla. Det som utmärker kommunikation som ritual är att det finns en upprepning av viss kommunikation, att kommunikationen följer en viss mall eller struktur som är förutsebar. För vissa individer som finner sig i en konversation som är formell kan situationen vara helt ny. För denna part blir kommunikationen inte rituell. En enkel överlappning är alltså inte möjlig men det finns många likheter.

Slutsatsen är att kommunikation inte antingen är formell eller informell utan mer eller mindre formell. Konsekvensen av detta är (1) en förstärkning av att olika sociala aktiviteter utmärks av en särskild kommunikation (jfr Allwood, 1995), (2) det är alltid flera parametrar som spelar in på vår upplevelse av vilken sorts kommunikation det rör sig om, (3) att vi människor på en kognitiv nivå normalt är kapabla att både producera (vad, hur, varför) och bedöma en oerhört variationsrik mänsklig kommunikation (jfr Jensen, 2008), (4) formell kommunikation fyller en funktion i mänsklig kommunikation som kan innebära en högre grad av förutsebarhet i och med att frihetsgraderna är reglerade till ett minimum (jfr Rothenbuhler, 2005), och (5) det är helhetsbedömningen som avgör hur vi uppfattar kommunikationen (enskilda detaljer är underordnade).

Referenser

Allwood, J. (1977) Om makt i kommunikation. Ingår i Skutnabb-Kangas, T. and Riekdal, O., Vardagsskrift, Uppsala.

Allwood, J. (1980) On Power in Communication. Ingår i Allwood and Ljung (red.) ALVAR - a festschrift to Alvar Ellegård, SPELL I, University of Stockholm, Dept of English.

Allwood, J. (1995) Language Communication and Social Activity. Ingå i Junefelt, K. (red.) Special Session on Activity Theory. Proceedings of the XIVth Scandinavian Conference of Linguistics and the VIIIth Conference of Nordic and General Linguistics, August 16-21 1993. Gothenburg Papers in Theoretical Linguistics 73, University of Göteborg, Dept. of Linguistics.

Allwood, J. (2002) Bodily communication dimensions of expression and content. Ingår i Granström, B., Hause, D. & Karlsson, I. (red.) Multimodality in language and speech systems. Holland: Kluwer Academic Publishing.

Allwood, J. (2008) Dimensions of Embodied Communication - towards a typology of embodied communication. Ingår i Ipke Wachsmuth, Manuela Lenzen, Günther Knoblich (red.) Embodied Communication in Humans and Machines, Oxford University Press.

Carlgren, I. (1999) Skolarbetet som en särskild slags praktik. Ingår i Carlgren, I. (red.) Miljöer för lärande. Lund: Studentlitteratur.

Condit, C. M. (2005) Communication as relationality. Ingår i Shepherd, G. J., St John, J. & Striphas, T (red.) Communication as… Perspectives on theory. Thousand Oaks, CA: Sage Publications Inc.

Dillon, J. T. (2004) Questioning and Teaching: A Manual of Practice. Eugene, OR: Resource Publications.

Hall, E. T. (1966) The hidden dimension. Garden City, NY.

Jensen, M. (2008) Kognitiv utveckling och låtsaslekens mysterier. Doktorsavhandling vid Kollegium SSKKII, Göteborgs universitet.

Jensen, M. (2009) När frågan är svaret. En filosofisk-pedagogisk undersökning om att arbeta enligt Frågebaserat lärande. Pedagogiska institutionens rapportserie, Högskolan i Borås.

Knapp, M. L. & Vangelisti, A. L. (2008) Interpersonal Communication and Human Relationships. Boston, MA: Allyn & Bacon.

Kress, G. (2010) Multimodality. A social semiotic approach to contemporary communication. London : Routledge.

Mongeau, P. A. & Miller Henningsen, M. L. (2008) Stage theories of relationship development. Ingår i Baxter, L. A. & Braithwaite, D. O. (red.) Engaging theories in interpersonal communication. Multiple perspectives. London: Sage.

Planalp, S. (2001) Communicating emotion. Social, moral and cultural processes. Cambridge: Cambridge University Press.

Rappaport, R. (1979) The obvious aspects of ritual. Ingår i samlingen Ecology, meaning and religion. Berkeley: Atlantic Books.

Rothenbuhler, E. W. (2005) Communication as ritual. Ingår i Shepherd, G. J., St John, J. & Striphas, T (red.) Communication as… Perspectives on theory. Thousand Oaks, CA: Sage Publications Inc.