Två saker är känt sedan länge:
1. Studenter upplever konflikter i sina studiegrupper.
2. Studenter i lärarprogram uppger efter genomgången utbildning att de inte har fått tillräckligt med undervisning om konflikthantering.
I och med att undervisningen i mars 2020, på grund av coronapandemin, för de flesta har övergått till att helt, eller nära därpå, träffas online är det en ny situation för de flesta som läser lärarutbildningar. Lärarutbildningar är i grunden campusbaserade utbildningar med mycket praktiska inslag och VFU. Hur har studenterna klarat att träffas online under 2020 jämfört med hur det var 2019?
Jag och min kollega Christian Rönnögård har genomfört en enkätstudie med våra lärarstudenter som vi till stora delar ska redogöra för här. Vi kommer inom kort att följa upp enkäten med intervjuer för att få fördjupade kunskaper.
I korta drag ville vi ta reda på om det var några skillnader i hur studiegrupper har upplevt och hanterat konflikter samt vilka skillnaderna är. Det senare inbegriper vad som kan vara orsaker bakom möjliga skillnader mm.
Hundrasex studenter har medverkat i webbenkäten. Det kan förefalla lite lågt men med tanke på att enbart studenter som nu går terminerna fyre, fem, sex eller sju är det totala antalet studenter som rekryteringsunderlag begränsat. Därtill ska man tänka sig att varje deltagare är en studiegrupps representant för 2019 respektive 2020. Det kan betyda att röster för över 200 studiegrupper har fått komma till tals. Det är snarare mycket.
En hypotes som säkert många har är att det blir fler konfikter när man inte kan ses "in real life". Vi lade in ett flertal formuleringar i enkäten för att säkert fånga möjliga likheter eller skillnader.
I enkäten fanns påstående om olika oenigheter, svårighetsgrader i konflikten, hur många som drabbas av konflikten samt påstående rakt på om konflikterna hade varit färre. Deltagarna i studien svarar oftast med att hålla med eller inte hålla med.
Påståenden om att det råder oenighet kring vad som är målet med gruppuppgifter är lika vanligt 2019 som 2020. Faktiskt är det lite mindre vanligt 2020 men skillnaden är inte statistiskt signifikant.
Påståendet om att det råder oenighet i hur gruppuppgifter ska genomföras och reda ut vem som ska göra vad är lika vanligt 2019 som 2020. Även här är det lite mindre vanligt 2020 men skillnaden är för liten.
På den direkta frågor om konflikterna har varit färre under 2020 håller fler med än antalet som inte håller med. Skillnaden är dock väldigt liten. Utfallet på detta påstående går i linje med ovan två påståenden. Det har inte varit fler konflikter under 2020. Snarare färre men utfallet är inte statistiska signifikant.
När det gäller antalet som dras in och drabbas av en konflikt visar det sig att den vanligaste omfattningen är att hela studiegruppen drabbas och det gäller både 2019 och 2020. Alternativen var att en person typiskt drabbas, att två personer typiskt drabbas eller att även personer utanför studiegruppen dras in och drabbas av konflikten. Jämförelsen visar att man inte kan få ett mer likt medelvärde. Skillnaden är knappt en hundradel.
Den avslutande frågan för att komma åt skillnader rör konflikters svårighetsgrad. Skalan sträcker sig från mycket svår konflikt till ett enkelt missförstånd. Det senare är som väntat vanligare än det första. Så ser det ut båda åren. Däremot är konflikterna något mildare 2020. Vid ett t-test (det som kallas one tail) är skillnaden signifikant. Vi vill att skilladen ska vara signifikant på det mer svåruppnåeliga sättet, som kallas two tail, och där är skillnaden inte signifikant även om det är mycket nära.
Ett sätt att genomföra statistisk analys är att göra korrelationstest som utläses som en korrelationskoefficient. Ju närmare 1 värdet är desto tydligare samvarierar två variabler. Ju närmare noll desto mindre har de med varandra att göra.
Ett närbesläktat sätt att analysera statistiskt kallas regressionsanalys. Där har man en faktor som kallas beroende och den kan påverkas av en eller flera andra faktorer. När man i en regressionsanalys ställer flera faktorer bredvid varandra för att se vilken eller vilka som har störst påverkan på den beroende faktorn är det fullt möjligt att den faktor som uppvisar den högsta korrelationen inte har störst inverkan.
Vi har valt ut konflikterns svårighetsgrad som beroende faktor för att se vilka andra faktorer som kan påverka vad det är som gör att konflikten blir svår. Detta gjorde vi för både 2019 och 2020. Eftersom vissa saker förändrades mellan åren inkluderades vissa faktorer i båda analyserna medan några därutöver skilde sig åt.
Det finns fyra bakgrundsfaktorer i enkäten. Tre av dessa är relevanta för 2019 och alla fyra är relevanta för 2020. Det handlar om kön, ålder, var i utbildningen studenten befinner sig (termin 4, 5, 6 eller 7) och om studenter hade erfarenhet av utbildning online före 2020.
De faktorer vi vill testa som möjliga påverkansfaktorer är oenighet kring gruppuppgiftens mål, kring gruppuppgiftens genomförande och oenighet kring regler i gruppen. Dessa gäller för både 2019 och 2020. För 2020 la vi även till en fråga om eventuella svårigheter att upprätthålla tillit i studiegruppen under året.
Regressionen görs i steg. Inga av de tre bakgrundsfaktorerna har en inverkan på den beroende faktor om konflikters svårighetsgrad i steg ett. I steg två läggs tre ytterligare faktorer till. För 2019 är den viktigaste faktorn som ligger bakom konflikters svårighetsgrad är oenighet kring uppgiftens mål.
För 2020 har motsvarande regressionsanalys gjorts. I steg ett är samtliga fyra bakgrundsfaktorer inkluderade. Inga uppnår signifikant påverkan på den beroende faktorn. I steg två läggs fyra nya faktorer till. De två som sticker ut är hur uppgiften ska genomföras och graden av tillit.
Vi får göra vissa antaganden när det uppenbart förekommer skillnader mellan åren. Det är troligtvis förutsättningarna 2020 som har ändrats. Möjligheterna att kommunicera lika effektivt online som IRL är klart mindre. Detta kan ha en inverkan på upprätthållandet av tilliten mellan gruppmedlemmarna samt möjligheterna att genomföra uppgifter väl. Dessa problem är inte lika påtagliga när studiegrupper ses ansikte mot ansikte. Där finns det bättre möjligheter att läsa av varandra. Istället blir det mer osäkert vad uppgiftens mål är och därav en oenighet som kan elda på konflikten att bli svår och problematisk.
För att sammanfatta är orsakerna till varför konflikter blir svåra olika för åren 2019 och 2020. För 2019 handlar det om oenighet kring uppgiftens mål som främst bidrar till att en konflikt blir svår. 2020 när kommunikationsmöjligheterna är begränsade är det istället hur uppgiften ska genomföras och tilliten mellan gruppmedlemmarna som avgör. När det är svårt att upprätthålla tilliten är det risk för svåra konflikten.
Deltagarna som har erfarit destruktiva konflikter har i högre utsträckning kopplat dessa till året 2019 vilket ger en indikation på att konflikterna 2020 har varit något mildare. Det gäller dock inte alla studiegrupper.
En av de avslutande frågorna i webbenkäten är om deltagarna känner sig rustade för att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt. Det är en rad faktorer som korrelerar med denna fråga.
Först kan man konstatera att konflikterna från 2019 är tydligare associerade med konstruktiv konflikthantering. Det handlar om negativa korrelationer. Man kan uttrycka det som att milda konflikter 2019 ger större chans att deltagarna tror att de kommer att kunna hantera framtida konflikter på ett konstruktivt sätt.
Ytterligare en av de avslutande frågorna är hur svår den svåraste konflikten som deltagaren har varit med om är. Det rör sig om konflikter som har nått en lösning efter några korta samtal till utfall där minst en person har velat lämna studiegruppen eller där samarbetsproblem har legat kvar. De som har upplevt milda konflikter är mer benägna att tro att de kommer att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt i framtiden. Problemet är att vi inte vet om konflikterna har lösts förhållandevis enkelt för att de är duktiga på konflikthantering eller om de tror att de är duktiga på konflikthantering därför att de inte har erfarenheter av svårare konflikter.
De som har upplevt svåra konflikter under 2020 och de som har haft svårigheter att upprätthålla tilliten mellan gruppmedlemmarna är mindre optimistiska. Eftersom de ganska nyligen har stött på nya utmaningar är de inte lika säkra på att de kommer att lösa framtida konflikter särskilt enkelt.
Det är tydligt att de som tidigar har erfarit destruktiva konflikter är mindre benägna att tro att de kommer att lösa framtida konflikter på ett konstruktivt sätt. På motsvårande sätt är de som tidigare har upplevt konflikter med konstruktiva utfall högst benägna att tro på ett sådant utfall i framtiden.
Att historiskt ha lyckats bra kan bero på att konfliken inte har varit så utmanande. Korrelationerna med 2019 indikerar först att de svårare konflikterna har inträffat det året. Däremot märks det att de som har upplevt svårare konflikter 2020 och tillitsproblem 2020 har insett att det finns konflikter som potentiellt kan vara svårare än vad de är rustade för att hantera.
Det är avslutningsvis intressant att de som är i slutet av sina utbildningar inte känner sig bättre rustade att klara en konflikt på ett konstruktivt sätt. När de har klivit in i den nya världen av onlineutbildning är alla nybörjare i något avseenden. Där har säkert många insett att studiegrupper inte är så lätta att hantera i alla lägen.
Det finns två motsättande faktorer som avgör om framtida konfliktern kommer att hanteras på ett konstruktivt sätt. Å ena sidan är det tidigare erfarenheter av konstruktiva konflikter. Å andra sidan är det nyliga erfarenheter av svåra konflikter och tillitsproblem som motiverar varför konstruktiva konflikter inte är så självklara eller kanske inte ens troliga.
Enligt en regressionsanalys är det tidigare erfarenheter av konstruktiva konflikter som avgör om man tror på framtida konstruktiva konflikter.
Det går med det underlag vi har inte att påstå att konflikterna varken är fler eller svårare under 2020 som en följd av att coronapandemin har gjort alla lärarutbildningar till online-utbildningar. Om det är några skillnader pekar de snarare mot att det har varit lugnare under 2020 än under året innan.
Med hjälp av regressionsanalyser har vi ändå hittat skillnader. Det främsta skälet till att konflikterna som blev svårare under 2019 faktiskt blev det är oenighet kring vart uppgiften skulle leda. De främsta skälen till att konflikterna som blev svårare under 2020 troligtvis blev det berodde på oenighet kring hur uppgiften skulle genomföras och att det har varit svårare att upprätthålla tilliten mellan gruppens medlemmar. Detta i sin tur kan bero på att det är något svårare att kommunicera online.
Skälet till att vissa anser att de kommer att kunna hantera framtida konflikter på ett konstruktivt sätt är att de tidigare har lyckats med detta. Något som säger emot är att de har nyliga erfarenheter från svåra konflikter och att de har haft svårigheter att upprätthålla tilliten de två senaste terminerna som har genomförts online.
Studiegruppsarbeten under 2020 som har skett online har fungerat relativt bra. Med vissa begränsningar i kommunikationen får man vara uppmärksam på vilka konsekvenser det kan föra med sig. Utbildare behöver bli bättre på att ge tydliga instruktioner och uppmärksamma studenterna på vilka utmaningar de kommer att ställas inför.