Backcasting som tankemodell

Spelar det någon roll om man tänker framlänges eller baklänges? Rent kognitivt spelar det ingen roll då vi kan tänka linjärt i båda riktningarna. Pedagogiskt kan det ibland vara en fördel att tänka baklänges. Då använder man en modell som kallas backcasting. Den skiljer sig från forecasting genom vilken utgångspunkt man väljer.

Forecasting utgår ifrån nuet och pekar ut en riktning och förändring in i framtiden. När vi t.ex. pratar om väder säger man på engelska att vi gör en 'weather forecast'. Vi utgår ifrån hur det är nu och gör en prognos på hur det kommer att vara inom en snar framtid. Prognosen skapas av simulerade värden, som i realiteten är okända, som baseras på goda gissningar.

Backcasting utgår ifrån ett önskat framtida tillstånd och prognosticerar vilka nödvändiga steg som "togs" för att komma dit. Utgångsvärdet är det önskade tillståndet och de okända värdena som vi simulerar är steget mot utgångspunkten i framtiden, d.v.s. vad det faktisk var som krävdes.

Som ett exempel kan man ta klimatet. Om vi använder olika forecastingmodeller kan vi försöka förutse hur klimatet kommer att se ut om tio år om utvecklingen fortsätter som den har gjort hittills. Om vi istället använder en backcastingmodell kan vi bestämma oss för ett klimattillstånd i framtiden, säg om tio år, där effekterna av klimatförändringarna är hanterbara. Vi antar att vi har ett tillstånd som är bra för vår planet och har det som en utgångspunkt. Hur tog vi oss dit? Vilka avgörande trendbrott och vilka avgörande åtgärder krävdes.

Det optimala är naturligtvis att föreställa sig en värld där vi har löst alla problem. Om vi kan formulera denna ideala värld kan det bli möjligt att formulera hur vi tar/tog oss dit. Bilden ovan ger en beskrivning av processen. Börja med sluttillståndet, din vision av en bättre värld. Gör en jämförelse med hur tillståndet är idag. Hur kan man stegvis gå mot visionen från nutillståndet? Vad är de nödvändiga förändringarna?

Ett annat exempel är att mer specifikt tänka sig en värld utan fossildrivna fordon. Om vi ser denna värld som önskvärd får vi tänka hur världen ser ut nu, det finns en liten del fordon som inte är fossildrivna, och gå igenom vad som krävs för att nå visionen. Behöver vi påverka politiskt för att målet ska kunna nås? Ska man ge bidrag till de företag som försöker tillverka eldrivna fordon? Ska man se över resurserna av mineraler som krävs för eldrift? Ska man lagstifta om luftföroreingskrav som är så tuffa att man måste förbjuda fossildrivna fordon i vissa delar av landet/städerna. Det är många frågor som behöver ställas och besvaras.

Backcasting är en mer lösningsinriktad modell jämfört med forecasting. Forecasting visar, med lite olika tänkbara scenarier, hur det kan gå. Backcasting utgår ifrån hur vi vill att det ska bli.

Hela idén med backcasting går i linje med att ha mål för sina handlingar och sitt lärande. Stephen R. Covey skrev redan på 1980-talet att effektiva personer börjar med slutet. Man börjar med vilket mål man har och vill uppnå, och har det som rättesnöre för hur man ska agera i nuet. Det som gäller för båda dessa sätt att tänka är att man måste ha mycket kunskap om det goda tillståndet och vad som kan förhindra det. Verkliga visionärer har inte lösryckta fantasier utan genomtänkta, kunskapsbaserade, mål.

Om man arbetar med backcasting inom utbildning får man ge viss handledledning till eleverna/studenterna. De riskerar att lägga fram önskade sluttillstånd som är för svagt underbyggda eller orealiserbara. Man behöver förbereda dem och ställa frågor längs med vägen så att de förstår vad som är ett potentiellt bättre önskat tillstånd och ett potentiellt sämre önskat tillstånd (som baseras på för lite eller felaktig information).

För dig som vill lära dig att tänka lösningsorienterat eller hjälpa dina elever/studenter att tänka lösningsorienterat kan det vara en god idé att titta närmare på backcasting som arbetsmodell.

Har du några erfarenheter av backcasting som du vill dela med dig?

29 Jul 2019