En Community of Practice, även kallad praxisgemenskap eller kunskapsgemenskap, består av en grupp eller organisation som har ett specifikt kunskaps- och kompetensområde gemensamt. Det kan handla om så olika grupper som fotbollsspelare, bibliotekarier, mäklare, programmerare eller svetsare. I en sådan gemenskap finns det alltid några individer som har utövat sporten/yrket längre och som i någon mening är expert och mästare på sitt område. Genom att umgås med dessa mästare blir övriga i gruppen mer som dem. De tänker mer och mer som mästarna, de kommunicerar mer och mer som mästarna och de utövar de typiska professionshandlingarna mer och mer som mästarna.
Jag har studerat flera mindre organisationer och långt ifrån alla är en Community of Practice. Organisationer som är en sammansättning av olika yrkeskategorier (t.ex. säljare, kundservice, lagerarbetare, inköpare, ekonom/controller, marknadsföringsansvarig, IT-ansvarig osv.) är inte en Community of Practice. De kan mycket väl lära av varandra men de har inte någon anledning att bli mer som den andra. En mindre organisation som jag har studerat, en grupp av bostadsmäklare, är en sammansättning av en yrkeskategori. Alla i organisationen har motsvarande utbildning och är i grunden utövare av samma profession även om de har lite olika arbetsuppgifter och specialiseringar.
Den yrkesspecifika kunskap som delas i denna organisation delas huvudsakligen på två sätt. Det ena sättet är genom en-till-en-interaktion där en mer erfaren utövare ger vägledning till en nybörjare. Det andra sättet är gruppgemensamma aktiviteter där alla delar med sig av vad de har uppfattat som 'best practice'.
Om du tittar på figuren ser du ett antal cirklar med pilar emellan. Cirklarna står för individer i organisationen och storleken står för hur mycket de kommunicerar en genomsnittlig arbetsdag. Det finns inte linjer med pilar mellan varje cirkel i figuren men i de fall de finns står det för att individerna kommunicerar med varandra minst 10 minuter per dag. De linjer som är tjockare står för mer kommunikation per dag, i vissa fall upp till två timmar.
Det finns ett antal anledningar till att vissa i gruppen kommunicerar mer med varandra.
1. De delar rum vilket gör det lätt att småprata eller ställa frågor när man är osäker på något.
2. Den ena är en nybörjare och den andra är en mästare. Mästaren tar ett ökat ansvar för nybörjaren eller nybörjarna.
3. De har liknande specialiseringar och har därför anledning att prata extra mycket om liknande erfarenheter.
4. De har en privat relation vilket gör att de tycker det är lätt att prata med varandra även om ämnen som rör yrkesutövandet.
Den blå cirkeln till vänster med en svart ring är en av mästarna och också en av delägarna av firman. En av linjerna från denna mästare är betydligt tjockare. Det beror på att dessa två delar rum, att den lila cirkeln representerar en nybörjare och för att de har samma specialisering. De pratar alltså mycket och det har naturligt blivit så att mästaren tar sig an nybörjaren för att lära upp denna. Här sker det mycket kunskapsdelning på bådas initiativ. Mästaren vill lära upp sin lärling genom att erbjuda en mängd kunskaper och lärlingen ställer många frågor som mästaren besvarar. Det finns ytterligare en linje från mästaren som är något tjockare. Den går till organisationens andra nybörjare som även hen får mer av mästarens tid, kommunikation och kunskaper. De delar dock inte samma rum och har inte samma specialisering.
De två cirklarna längst ned i figuren står för två mäklare som delar rum och specialisering. De har även utvecklat en vänskap privat som gör att de småpratar mest hela tiden. Allt de kommunicerar är inte yrkesrelaterade kunskaper men mycket av det de delar med varandra är små erfarenheter och lärdomar från sitt yrkesutövande.
Längts till höger finns en orange och en blå cirkel med en ganska tjock linje emellan. Det är även i detta fall två personer som delar rum. De har samma specialisering och de har en mästare/lärling-relation. Den mer erfarna är inte mästare på samma nivå som personen med svart ring men är betydligt mer erfaren än nybörjaren.
De två återstående cirklarna, den mörkgrå och den gula, delar inte rum med någon. Deras bidrag till kunskapsdelningen i organisationen får utrymme i de gemensamma mötena. Personen som representeras av den mörkgrå cirkeln är den näst mest erfarna i gruppen och har många fall av 'best practice' att dela med sig av. När de har gemensamma möten tar de ofta upp svåra fall. Det kan vara säljare eller köpare som skapar dilemmasituationer, är rent otrevliga eller har krav som är svåra att uppfylla. I dessa fall bidrar alla med sina erfarenheter men det är särskilt vanligt att den mörkgrå bidrar vid dessa tillfällen. Den gula har specialkunskaper när det gäller datoriserade system som hen kan dela med sig av under de gemensamma mötena. Ibland vill den gula informera eller demonstrera hur man kan använda systemen på ett smidigare sätt eller så dyker det upp frågor från gruppen som just den gula kan svara på.
En sak som säljare är duktiga på är att återskapa en svår situation genom rollspel. En av mäklarna tar rollen som kund (oavsett om det är en säljare eller en köpare) och någon annan i gruppen får ta rollen som mäklare. De spelar upp scenen så många gånger att situationen känns hanterbar eller till och med självklar. Detta är en form av kunskapsdelning, ibland även ett skapande av nya kunskaper, som fler skulle kunna prova. Lärare kan prova detta med "svåra" elever eller "svåra" föräldrar. Personer som jobbar i kundservice kan träna på svåra frågor eller upprörda kunder. Personal i akutmotagningar kan träna på att bemöta förvirrade eller chockade patienter.
Det finns mycket att lära av varandra inom en Community of Practice och det finns mycket att lära genom att studera hur en Community of Practice fungerar och ta lärdom av det i sin egen arbetssituation. Man behöver inte lösa allt själv eller uppfinna hjulet om och om igen. Det finns reda mängder av kunskaper inom organisationen som man kan dra nytta av.