Att vara rektor innebär att ansvara för ett brett område. Förutom det man kan betrakta som kärnverksamheten, d.v.s. traditionell utbildning och undervisning, har rektor ansvar för fritidshemmets verksamhet, den administrativa enheten och skolbiblioteket. Ofta tillkommer lokalvård och skolbespisningspersonal. När det gäller hur skolan ska styras finns det olika omfattande och olika tydliga specificeringar för de olika områdena. Rektor ska vara insatt i alla styrdokument för verksamheten men frågan är om rektor är det? I detta inlägg ligger fokus på skolbiblioteken och skolbibliotekarierna. Hur upplever skolbibliotekarierna rektors ansvar och ledning?
Jag delade en länk till en enkät via skolbibliotekariernas e-postlista som administreras av skolverket. Det uppstod också några spontana länkar från sociala medier till den webbaserade enkäten. Tidigare hade även lärare och fritidshemspersonal svarat på en motsvarande enkät. Möjligheterna till jämförelser är därför goda och högst intressanta.
Syftet med studien i sin helhet är att ta reda på hur olika personalgrupper upplever skolans ledarskap. Här ligger fokus främst på skolbibliotekarier som grupp och hur de upplever sin närmaste chef, d.v.s. skolans rektor, i förhållande till den egna verksamheten.
Den grupp på 135 skolbibliotekarier, som svarade på enkäten, är till hög grad utbildad för det uppdrag som ett skolbibliotek innebär. Det finns en god geografisk spridning från norr till söder och från öst till väst. Även tiden som anställd skolbibliotekarie varierar bland deltagarna. I jämförelsen med lärare och fritidshemspersonal är samtliga bakgrundsfaktorer likvärdiga. Totalt, med alla tre professioner, ingår 581 fullständiga enkäter i nedan redogörelse.
Enkäten innehåller 22 frågor/påståenden varav 14 rör rektors ledarskap. De flesta frågorna/påståendena besvaras med hjälp av en likertskala från 1-7 där 1 står för ”håller helt med”, 4 står för ”neutral” och 7 står för ”håller inte alls med”. I flera av dessa frågor/påståenden skiljer sig skolbibliotekarier både i en positiv riktning och en negativ i förhållande till de andra två personalgrupperna.
De tre områden där skolbibliotekarierna i studien håller med mest är:
Genomsnittet för dessa tre påståenden ligger mellan ”håller med” och ”lutar lite åt att hålla med”.
Som ansvarig för en pedagogisk verksamhet är det lämpligt att rektor har goda kunskaper om pedagogik i allmänhet. Intressant i sammanhanget är att skolbibliotekarierna är mer benägna att hålla med än lärarna och fritidshemspersonalen som är pedagogiskt utbildade. Det är möjligt att pedagogisk utbildad personal har en mer kritisk måttstock när de bedömer sin rektor. För skolbibliotekarier innebär detta sannolikt att de känner sig trygga i att rektor har god förståelse för pedagogisk verksamhet. Då kan rektorer troligtvis se biblioteket som en pedagogisk resurs i dess mest positiva bemärkelse.
Inom ledarskapsforskning är det värdefullt för den anställde att ledaren har tillit till den anställda och den anställdas kompetens. Det leder ofta till att den anställda gör ett bättre jobb. Oberoende av om rektor är väl insatt i skolbibliotekets verksamhet så litar de flesta rektorerna på att skolbibliotekarierna kan sitt arbete och uppdrag. Här är skillnaderna mot lärare och fritidshemspersonal närmast obefintlig.
När det gäller det tredje påståendet så ligger skolbibliotekariernas bedömning märkbart lägre än de två övriga professionerna (p<0.01). Skolbibliotekarierna upplever i högre utsträckning att rektor är mån om att ha goda relationer. Kan detta hänga ihop med de områden där rektor uppges ha sina svagheter?
De tre områden där skolbibliotekarierna i studien håller med som minst är:
Svaren ligger i genomsnitt strax under eller strax över ett neutralt värde (4). Det betyder att lika många håller med om påståendet som de som inte håller med.
Det finns en stor tveksamhet gentemot rektorer när det gäller tydliga och rimliga mål för verksamheten. Alla personalgrupper ger blandade bedömningar vilket inte kan ses som acceptabelt. Högst medelvärde (de håller inte med om påstående 1) har fritidshemspersonalen tätt följda av skolbibliotekspersonalen. Dess två grupper skiljer sig markant och statistiskt signifikant från lärarna. Vi kan anta att en del i denna problematik bottnar i att rektorerna är mindre insatta i fritidshemmets respektive skolbibliotekets verksamhet. Det är svårt att sätta upp rimliga mål om man inte förstår grunderna för verksamheten och uppdragen (här finns det en hög korrelation mellan påstående 1 och påstående 2: r=0.76, p<0.001).
Mycket riktigt är det skolbibliotekariernas bedömning att rektorer i många fall inte är insatta i skolbibliotekets verksamhet. Medelvärdet för detta påstående är något högre (deltagarna håller alltså inte med) för skolbibliotekspersonalen än för fritidshemspersonalen men denna skillnad är inte statistiskt signifikant. Däremot är skillnaden mot lärarna, i förhållande till båda de andra grupperna, markanta och statistiskt signifikanta (p<0.001).
Enkelt uttryckt får många rektor underkänt då de inte är tillräckligt insatta i den verksamhet de ska leda och har ansvar för. Detta i sin tur gör att de inte kan sätta upp rimliga mål. I de fall rektorerna är medvetna om sina tillkortakommanden kanske de istället anstränger sig för att skapa en god relation till skolbibliotekarien (se punkt tre ovan om positiva särdrag) som ett kompensatoriskt sätt att leda. Denna hypotes får dock inget stöd då det finns en relativt hög korrelation mellan god kännedom om verksamheten och goda relationer. Det hindrar dock inte att vissa rektorer agerar så.
Skolbibliotekarier upplever att deras rektor i många fall inte är så bra på att inspirera och motivera dem i deras arbete. I en jämförelse med de andra professionerna är läget ”lika illa” för alla men lärarna håller med i en högre utsträckning. Kanske beror det åter på att rektorerna är mindre insatta i skolbibliotekets och fritidshemmets verksamhet (här finns det en tydlig korrelation mellan att vara insatt och att inspirera: r=0.72, p<0.001). Det är lättare att motivera och inspirera när man själv vet vad verksamheten går ut på. Att säga ”det fixar ni” samtidigt som man har deklarerat på ett eller annat sätt att man inte förstår grunderna i verksamheten blir denna uppmuntran verkningslös. Mycket riktigt bedömer lärarna att de får mer inspiration och motivation från sin rektor än skolbibliotekarierna och fritidshemspersonalen. Skillnaden är statistiskt signifikant enbart mellan lärare och fritidshemspersonal (p<0.05) men skolbibliotekarier ligger mycket nära fritidshemspersonalen i sin bedömning.
De negativa aspekterna som skiljer sig mest mellan de två personalgrupperna är följande:
För samtliga dessa påståenden upplever skolbibliotekarierna att det är sämre än vad lärarna gör (p<0.001). För de två första påståendena rör det sig om nästan två skalsteg mellan de två gruppernas genomsnitt (M≈4 respektive M≈2). Detta förstärker bilden som presenterats ovan. Rektorer har svårare att ha visioner och sätta upp mål för skolbiblioteken för att de har en lägre förståelse för verksamheten de leder.
De positiva aspekterna i jämförelsen mellan lärare och skolbibliotekarier har att göra med det upplevda ledarskapet.
Det är en markant och statistiskt signifikant (p<0.001) skillnad i synen på rektors kompetenser som ledare. Skolbibliotekarierna verkar i högre utsträckning uppskatta och värdera rektors ledarskapsförmågor än vad lärarna gör. Bedömningen av rektors kunskaper om pedagogik i allmänhet framstår som bättre ur skolbibliotekariernas perspektiv (p<0.001). Detsamma gäller rektors intention att ha goda relationer till de anställda (p<0.01).
Det är ganska vanligt i ledarskapsstudier att forskare vill ta reda på ledarskapets effekter. Några av de faktorer som då mäts är hur bra medarbetaren trivs på jobbet, hur bra den enskilda medarbetaren presterar, hur bra en arbetsgrupp eller hela organisationen gör ifrån sig, samt något som på engelska kallas OCB (Organizational Citizenship Behavior). OCB kan översättas till medarbetaranda och innebär att göra mer än vad som ligger i arbetsbeskrivningen som att hålla fint på arbetsplatsen, att hjälpa varandra och att fira varandra vid bemärkelsedagar. OCB hänger ihop med hur medarbetarna trivs och det är också känt från tidigare forskning att organisationer med hög OCB gör ett bättre jobb än organisationer med låg OCB. Det är också känt från tidigare studier att hög OCB hänger ihop med ett bra ledarskap.
I den aktuella studien finns det två påståenden i enkäten som lyder:
I det stora hela känner jag att jag kan utföra ett bra arbete i verksamheten.
Jag gör delvis mer saker än vad som ingår i mina arbetsuppgifter. Till exempel att pyssla och fixa, att hjälpa kollegor, att bidra till ökad trivsel, ordna med fester/tillställningar, uppmärksamma kollegor på bemärkelsedagar.
Det första påståendet är en subjektiv bedömning om den egna prestationen. Det andra påståendet är ämnat att fånga essensen av OCB.
Skolbibliotekarierna i studien håller med något mindre än lärarna om att de kan utföra ett bra jobb. De håller dock med något mer än fritidshemspersonalen om att de gör ett bra jobb. Båda skillnaderna är statistiskt signifikanta (p<0.01 respektive p<0.05). Det är alltså främst lärarna som uppger att de själva tycker att de kan göra ett bra jobb.
Det visar sig att känslan av att göra ett bra jobb korrelerar med hur insatt ledaren är i verksamhetens uppdrag, hur rimliga mål ledaren sätter upp för verksamheten och hur ledaren inspirerar och motiverar medarbetaren. Dessa korrelationer gäller all personal på skolan men den är högre bland skolbibliotekarier. Hur insatt ledaren är och vilka mål ledaren sätter upp har alltså direkt med medarbetarnas prestation att göra. Med hjälp av en regressionsanalys kan man se att de tre faktorerna tillsammans kan förklara ca 33 procent av medarbetarnas prestationer på jobbet. Viktigast av de tre är att rektor är insatt i verksamhetens uppdrag som på egen hand kan förklara upp till 27 procent av medarbetarnas prestationer. Uppenbarligen finns det andra faktorer som spelar in men att en faktor står för mer än en fjärdedel måste tas på allvar.
När det gäller OCB skiljer sig skolbibliotekarier från de två andra personalgrupperna. Skolbibliotekarier rapporterar en lägre OCB än vad lärare och fritidshemspersonal gör. Det kan bero på att de inte upplever att de är en del av organisationen på samma sätt som övrig personal. Det kan också bero på vissa personlighetsdrag bland skolbibliotekarierna. Detta vill jag inte spekulera vidare om. Istället kan man bara konstatera att OCB är lägre och att det inte finns någon egentlig förklaring i förhållande till ledarskapet. Kanske vill någon kommentera detta nedan eller så är det ett bra forskningsområde för framtida projekt.
Som en sammanfattning kan man säga att skolbibliotekarierna som grupp upplever att rektorer inte är tillräckligt insatta i skolbibliotekets verksamhet och uppdrag samt inte har några visioner och rimliga mål för verksamheten. Skolbibliotekarier upplever inte i lika hög grad som lärare att de gör ett bra jobb. De tycker dock att deras rektorer är kompetenta ledare som värnar om goda relationer.
Urvalet av deltagare till denna studie är inte slumpmässigt. Det är helt baserat på valfritt deltagande bland alla dem som har fått en förfrågan via en e-postlista för skolbibliotekarier. När man tittar närmare på variationen av utbildning, år i yrket och geografisk lokalisering liknar deltagargruppen i sin helhet ett slumpmässigt urval. Det finns några fler deltagare från storstadsregionerna och i övrigt är de från hela landet. Att de flesta har en adekvat utbildning måste betraktas som väntat och därför skiljer sig inte heller detta nämnvärt från ett slumpmässigt urval. Deltagarna ha varit i yrket i allt från mindre än två år till mer än 20 år. Även detta ligger nära ett slumpmässigt urval. Vid ett strategiskt urval hade definitivt en variation vad beträffar erfarenhet av yrket varit önskvärt (det beror naturligtvis på syftet). Det finns inga garantier men den överblick som går att få av de 135 deltagarna tyder på att det är en representativ grupp som deltar i studien.
En viktig fråga är om gruppen med skolbibliotekarier är för liten. Om studien enbart hade handlat om skolbibliotekarier skulle 135 deltagare anses något för få. I och med att det handlar om tre yrkesgrupper som delvis jämförs och deltagarna sammantaget är 581 är det snarare ett bra statistiskt underlag. Ett slumpmässigt eller möjligtvis strategisk urval hade varit mer idealiskt så ta resultaten med en liten nya salt. Det hindrar dock inte att utfallet kan vara av stort intresse då det finns uppenbara och statistiskt signifikanta tendenser.
När enkäten designades var tanken att den skulle vara allmängiltig för pedagogisk personal på grundskolor i Sverige. Den sista personalgrupp som inkluderades i studien var skolbibliotekarier. Det gjordes några små justeringar för att anpassa enkäten till denna grupp. Med lite mer eftertanke baserat på kännedom om skolbibliotekariers arbetssituation och anställningar hade det behövs fler justeringar. Särskilt vad beträffar instruktioner. Det är inte ovanligt att skolbibliotekarier jobbar på flera skolor och därför har flera rektorer som sina chefer. De deltagare som kommenterade enkätens tillkortakommande på detta område valde i regel på egen hand att ha den rektor som de arbetar mest för i åtanke vid svaren. Andra valde den rektor som det fungerar sämst med medan andra valde den rektor som fungerar bäst. Ytterligare någon har ingen rektor alls som chef utan en intendent. Utan att det framkommer finns det också en liten risk att en rektor är i åtanke vid vissa påståenden medan en annan rektor är i åtanke vid andra påståenden. Detta går inte att från forskarens sida att kontrollera. Inte ens med bättre instruktioner.
En enkät, denna och alla andra, är bra på att visa generella tendenser. Det som sägs ovan kan lätt uppfattas som att det är på ett visst vis för alla inom en yrkesgrupp. Särskilt om man jämför den med en annan yrkesgrupp. Det som sägs här är tendenser i breda drag. Många skolbibliotekarier har både i enkäten och i det fria textfältet beskrivit att de arbetar under mycket goda förhållanden och är mycket nöjda med sin rektor (sina rektorer). Andra berättar att skolbiblioteken är eller har varit hotade av nedläggning för att rektor inte känner till sitt ansvar eller skolbibliotekets uppdrag. Det finns med andra ord en stor variation och den ska inte döljas av ett medelvärde. Även om studien hade baserats på intervjuer hade denna variation kommit fram men likaså en viss mittfåra. Fördelen med en enkät är att det är lättare att se skillnaden mellan grupperna och de systematiska begränsningar som förekommer.
Min rekommendation till alla rektorer är att ha som utgångspunkt att det kan bli bättre för skolbiblioteken. Att tänka att det redan är bra kan just vara ett fall av de begränsningar i insatthet i verksamheten som tydligt framgår ovan. Det är lätt att på grund av sina egna tillkortakommanden tror att det är bra fast det inte är det. Diskutera med bibliotekspersonalen så framgår läget.
Min rekommendation till skolbibliotekarier och annan skolbibliotekspersonal är att diskutera i nätverk vad insatta rektorer gör som är bra och vad oinsatta rektorer behöver lära sig. Delge gärna rektorer vad denna studie kommer fram till och ha det som diskussionsunderlag. En rektor kan inte ha som ursäkt att det inte går att vara insatt inom alla områden. Det ingår i rektors ansvar att vara insatt i alla områden som rör rektorsuppdraget. Hjälp rektor att förstå detta. Ställ krav. Visa att skolbibliotek inte är mindre viktiga utan en enorm resurs för personal och elever. Se möjligheterna.
Kommentera gärna vad du tycker om studien eller vad du själv har för erfarenheter.